Oåterkalleligt

Dessa dagar tänker jag ganska ofta tillbaka på tiden när jag fungerade "normalt". När jag bara var och inte tänkte så mycket. Eller, jag har alltid tänkt mycket, det är jag ganska säker på, men just nu i livet är jag mer medveten om att jag tänker väldigt mycket HELA tiden, den medvetenheten hade jag inte förut.

Att vara medveten om att man tänker för mycket kan vara positivt, för då kan jag ju göra något åt det, rikta tankarna, och ibland till och med stänga av dom med hjälp av Mindfulness-övningar för att jag vet att det är nyttigt för mig.
Men lika bra som det är att vara medveten, lika mycket ställer det till. Ibland blir jag helt enkelt FÖR medveten om att jag tänker, att jag kan snurra upp mig i att jag tänker att jag tänker för mycket!! (Snurrigt eller hur?) Det är ju även mina tankar som gör att jag får panikångest. Och tankarna och rädslan kring att i vissa situationer få panikångest.

Om detta hade varit en film, skulle jag ha rest tillbaka i tiden, till då jag fungerade normalt, innan jag visste vad panikångest/panikattacker/utmattningssyndrom/depression innebar och hur det känns. För det är just det som är grejen, jag är så medveten om hur det känns, och jag är så rädd att hamna långt ner under stenen, att jag fastnar i dumma cirklar.
När jag förr om åren gick på bio, fanns det aldrig några automatiska-gömda-längst-in-i-mitt-inre-knappt-märkbara-tankar om att jag skulle börja må dåligt mitt i filmen och få ångest och panikångest och diarré och yrsel och hemska overklighetskänslor. Då gick man på bio, njöt av filmen, åt och drack och bara var.
Men nu, nu är jag medveten om att allt det där kan hända, för det har hänt, och den oron sätter igång allt innan jag ens kommit in i salongen.

Tankar, dessa jävla tankar!

Ta mig tillbaks, till tiden innan jag visste att detta helvete fanns!  För då kunde jag inte framkalla det av att bara vara orolig för det.... Då kunde jag bara vara.... Tänk att bara få vara, vilken underbar tanke... Tyvärr är jag nog förbi att någonsin kunna uppleva det igen. Jag är, och kommer alltid att förbli, för medveten om mig själv! Oåterkalleligt.